Praktiskt upplägg av en emotionellt fokuserad parterapi (EFCT)

Ett klassiskt praktiskt upplägg för parterapi, oavsett om det sker online eller på plats i ett fysiskt rum, utgår från ett 60-minuters samtal och innebär att följa en strukturerad process för att bygga en terapeutisk allians och genomföra en bedömning av relationen. Detta upplägg kan se ut på följande sätt:

• Första samtalet – Allians och bedömning: Under det första mötet fokuserar terapeuten på att skapa en trygg och förtroendefull relation med paret. Terapeuten bedömer de huvudsakliga problemen i relationen och identifierar områden som behöver arbete.
• Varsitt enskilt samtal – Allians och bedömning: Här träffar terapeuten varje partner individuellt för att få en djupare förståelse för deras personliga upplevelser och perspektiv. Detta hjälper till att identifiera individuella sår och behov, samt hur dessa påverkar relationen. Det är även ett tillfälle att bedöma om det finns kontraindikationer för parterapi.
• Därefter gemensamma samtal – Allians, bedömning, samspelsmönster: Efter de individuella samtalen återgår paret till gemensamma sessioner. Fokus ligger nu på att förstå och förändra de negativa samspelsmönster som skapar konflikt eller avstånd i relationen.

Varianter på praktisk upplägg

Det finns flera varianter på detta praktiska upplägg som kan anpassas beroende på parets behov eller din arbetsplats möjligheter:

• Två gemensamma samtal, därefter en till två enskilda samtal, följt av gemensamma samtal: Detta upplägg ger en balans mellan att arbeta med paret tillsammans och individuellt. Det möjliggör att först etablera en grundläggande förståelse av relationen och sedan utforska individuella perspektiv mer ingående innan man återgår till gemensamma sessioner.
• Arbete med 90-minuterssessioner och begränsat antal gånger: Om du har längre sessioner på 90 minuter och ett begränsat antal tillfällen, kan du börja med ett gemensamt samtal och sedan dela upp ett 90-minuterspass i två enskilda samtal. Detta möjliggör en effektiv användning av tiden och säkerställer att båda parterna får individuella samtal.

Första samtal

Under första samtalet är det viktigt att också tona in på parets historia om sin relation, eftersom det stärker alliansen och är avgörande för bedömningsprocessen. Allt kanske inte går att täcka in under det första samtalet, så du kan behöva återkomma till dessa ämnen under de individuella samtalen eller de första gemensamma samtalen. Terapeuten försöker besvara frågorna: Hur har deras relation utvecklats, och varför har de sökt terapi just nu? Målet är att förstå varje partners perspektiv och hur deras relation har kommit till denna punkt. Grundläggande information samlas in naturligt genom frågor som dessa:

• Hur länge har ni varit tillsammans? Vad var det som drog er till varandra?
• Bor ni tillsammans? Vem mer bor med er? Hur gamla är era barn? Hur är er relation med den utökade bonusfamiljen?
• Hur var det när er relation fungerade bra?
• När ni bråkar eller grälar, känner ni att ni löser problemen? Hur gör ni för att bli sams igen? Vem tar initiativ till närhet och sex? Är ni nöjda med ert sexuella förhållande?
• Hur var er relation i början? Kunde ni tidigare anförtro er åt varandra? Hur och när förändrades detta?
• Har ni upplevt betydande stressfaktorer i ert gemensamma liv? Hur har ni hanterat dem?
• Vad fick er att söka terapi just nu? Vems idé var det att söka terapi? Vilka förändringar vill ni båda se?

Att börja med att försöka förstå parets historik brukar öppna upp för att kunna göra resten av bedömningsarbetet och är en bra start för att etablera en allians. Det kan också vara viktigt att besvara nyfikna frågor från paret om EFT som metod. Det kan vara bra att ha en kort beskrivning som du som terapeut alltid kan använda för att på några minuter förklara metoden. Här är ett exempel :
“Parterapin går genom tre faser. Den första handlar om att kartlägga och förstå det mönster som har gjort att ni kört fast, och att börja ta gemensamma steg för att bryta det tillsammans. Den andra fasen handlar om att tillsammans ta hand om de sår som har uppstått som en konsekvens av mönstret, och att hitta vägar att stötta varandra när livet är tufft, för ibland är livet tufft. Den sista fasen handlar om att ta med sig det ni tillsammans har erövrat i terapin och integrera det i vardagen för att skapa en nära och trygg relation.”

Ibland kan du även behöva förklara anknytningsbegreppet för paret. Här är ett kortfattat exempel som på några minuter förklarar begreppet :
“Vår hjärna är egentligen gjord för en annan miljö, savannen, där vi konstant letar efter fara. Ett av de viktigaste skydden för oss är en trygg grupp där vi kan lita på varandra. Barn av vår art är, jämfört med andra däggdjurs barn, enormt beroende av andra personer som går att lita på och som sörjer för barnets behov. Det är egentligen en process som fortsätter hela livet, behovet av andra som sörjer för ens behov. En sådan speciell process är kärleksrelationen, där emotionellt tunga och sårbara känslor kan tas om hand. Målet med den här parterapin är att skapa en trygg hamn där ni på ett tillitsfullt sätt kan ta hand om tuffa känslor, för att även kunna mötas i intimitet och glädje.”

För många par är det också viktigt att veta lite om dig, som om du har barn, om du lever i en parrelation eller om du själv har gått i parterapi eller terapi. Hitta din egen stil och kom ihåg att detta endast görs med intentionen att normalisera paret och bör inte ta för mycket tid. Har du möjlighet, ett öppet par och tid över, är det även bra att börja med kartläggningen av samspelsmönstret.

Individuella sessioner

Individuella sessioner ger terapeuten möjlighet att stärka den terapeutiska alliansen genom att lyssna på individens problem och få en historik över tidigare vuxenrelationer, inklusive hur de tog slut. Under dessa sessioner kan terapeuten observera och interagera med varje klient utan deras partner, vilket ofta gör det lättare för klienterna att vara mer uppriktiga om känsliga ämnen som sexuell intimitet eller kontraindikationer för terapi. Terapeuten kan använda denna tid för att utforska information som kan vara svår att få fram när partnern är närvarande, såsom frågor om våld och andra övergrepp.

Genom att fråga individen vem de anförtror sig åt kan terapeuten också lättare ställa frågor om konkurrerande relationer, såsom en annan partner eller en relation på nätet. Individuella sessioner används även för att utforska tidigare anknytningsrelationer, familjebakgrund och tidigare betydelsefulla intima relationer. Terapeuten bedömer om det finns personliga anknytningstrauman som kan påverka den nuvarande relationen, vilket hjälper till att förstå klientens erfarenheter av intima relationer och de underliggande emotioner och anknytningsproblem som kan påverka relationen.

Hemligheter och enskilda sessioner i parterapi

Att genomföra individuella sessioner leder ofta till frågan om hemligheter. Kommer en EFT-terapeut att gå med på att undanhålla information från en enskild session för partnern? Detta bör tas upp i den gemensamma sessionen och upprepas i början av den individuella sessionen. Terapeuten kan förklara att medan klienten har rätt till personlig integritet, kan hemligheter störa EFT-processen och parets mål för terapin. Terapeuten uppmuntrar och stödjer att hemligheter, som pågående affärer, delas i gemensamma sessioner och bearbetar eventuella rädslor inför detta.

Vissa hemligheter, såsom en tidigare abort eller en avslutad affär från flera år sedan, kanske inte behöver diskuteras i parterapin. Om en klient har en pågående otrohetsaffär och inte vill dela detta med sin partner, skulle EFT-terapeuten förklara att terapin inte kan fortsätta eftersom hemligheten skulle underminera förändringsprocessen. Villkoret att åtminstone pausa den andra relationen och vara öppen om den i terapin är nödvändigt för att gå vidare.

Det Fortsatta Praktiska Upplägget för Parterapi: Förberedelse och Efterarbete

I det fortsatta praktiska upplägget av parterapin är förberedelse och efterarbete som terapeut avgörande för att skapa och upprätthålla en effektiv och meningsfull terapiprocess. Här är några riktlinjer för förberedelse och efterarbete inför och efter varje session:

Inför sessionen: Viktiga frågor att reflektera över

1. Är alliansen intakt med var och en i paret? Se till att du fortfarande har en stark terapeutisk allians med båda parter, vilket är grundläggande för en framgångsrik terapiprocess.
2. Vilket är det viktigaste negativa samspelsmönstret? Identifiera de destruktiva interaktionerna mellan parterna – vem gör vad, och hur påverkar detta deras dynamik?
3. Vilka är de främsta emotionerna som ligger till grund för samspelsmönstret? Utforska de känslomässiga drivkrafterna bakom mönstret och hur dessa kopplas till respektive partners anknytningsbehov.
4. Var befinner sig paret i EFT:s faser och steg? Analysera var paret befinner sig i den emotionellt fokuserade parterapi-processen och reflektera över vem du arbetade mest aktivt med (“gjorde tango med”) under föregående session.
5. Vilka är de avgörande relationshändelserna? Identifiera de mest betydelsefulla händelserna som definierar parets förhållande och påverkar deras nuvarande dynamik.
6. Hur beskriver paret sina självbilder och synen på varandra?Reflektera över hur var och en ser på sig själv och sin partner, och hur detta formar deras interaktioner.
7. Vad hindrar engagemang? Fundera på vad som hindrar varje partner från att fullt ut engagera sig i sina egna känslor eller att möta den andra. Hur kan du validera och arbeta med dessa blockeringar?
8. Vilka processhändelser var starkast under senaste sessionen? Identifiera de mest framträdande förändringarna eller dynamiska ögonblicken från förra gången.
9. Vilka är parets styrkor? Lyft fram deras resurser och kapacitet som kan stödja terapiprocessen.
10. Vad är målet för detta parterapimöte? Klargör vad ni ska fokusera på under den kommande sessionen.

Efter sessionen: Kort reflektion och uppföljning

1. Sammanfatta kort sessionsprocessen. Gör korta noteringar om vad som hände under sessionen för att hålla processen levande och tydlig.
2. Bekräftade jag båda parterna? Reflektera över om du lyckades validera båda parterna och deras upplevelser under sessionen.
3. Gjordes några framsteg? Identifiera eventuella framsteg eller förändringar som paret uppnått.
4. Uppmuntrade jag till kontinuitet? Påminde du om vikten av regelbundna sessioner, till exempel varje vecka, för att upprätthålla momentum i processen?
5. Föreslog jag läxor eller arrangemang? Reflektera över om du föreslog någon form av uppgift eller aktivitet för paret att arbeta med mellan sessionerna – alltid med fokus på medvetenhet och process, inte prestation. Observera att detta inte alltid är nödvändigt eftersom det viktigaste förändringsarbetet görs fört under terapitimmarna inte hemma.

Med detta strukturerade arbetssätt kan du säkerställa en kontinuerlig och framgångsrik terapiprocess som bygger på både närvaro och reflektion.

Källor till texten:

Johnson, S. M. (2004). The Practice of Emotionally Focused Couple Therapy : Creating Connection – Second Edition. New York: Routledge.

Johnson, S. M., Bradley, B., Furrow, J., Lee, A., Palmer, G., Tilley, D., & Woolley, S. (2005). Becoming an Emotionally Focused Therapist : the workbook – First Edition. New York: Routledge.

Furrow, J. L., Johnson, S. M., Bradley, B., Brubacher, L. L., Campbell, L., Kallos-Lilly, V., . . . Woolley, S. R. (2022). Becoming an Emotionally Focused Therapist : the workbook – Second Edition. New York: Routledge.

Frågor och svar

Hur bör jag möblera ett rum för parterapi för att skapa en trygg och flexibel miljö?

Möbleringen i ett rum för parterapi bör skapa en atmosfär som främjar trygghet, flexibilitet och en balans mellan närhet och självständighet. Här är några viktiga aspekter att tänka på:

1. Undvik barriärer: Placera inte ett skrivbord eller något annat mellan dig och paret. Detta kan skapa en känsla av distans och minska den terapeutiska närvaron. Istället bör ni sitta i en öppen och inbjudande konstellation.
2. Flexibilitet i ditt avstånd: Som terapeut är det viktigt att kunna reglera ditt fysiska avstånd till paret. Om paret blir reaktiva eller känslomässigt avstängda kan det vara hjälpsamt att kunna flytta närmare för att skapa en känsla av stöd. För detta kan du använda en stol med hjul eller en lätt stol som enkelt kan flyttas för att anpassa avståndet.
3. Paret ska kunna interagera: Se till att paret har möjlighet att röra vid varandra om de vill, till exempel hålla handen. Detta kan vara viktigt för att skapa kontakt och lugna nervsystemet under intensiva samtal.
4. Avstånd vid konflikt: Samtidigt är det viktigt att respektera att paret inte alltid vill eller behöver sitta nära varandra, särskilt om de är upprörda. En lösning kan vara att använda en tre-sitssoffa, där de kan sitta med ett naturligt avstånd men ändå ha möjlighet till fysisk närhet om det känns tryggt för dem. Alternativt kan separata stolar placeras med tillräckligt utrymme emellan.

Genom att möblera på ett sätt som möjliggör både närhet och anpassning till olika behov skapar du som terapeut en miljö som stödjer parets arbete och relationella dynamik.

Vad bör jag tänka på när jag arbetar med terapi online för att skapa en professionell och trygg miljö?

Att arbeta med terapi online kräver extra noggrannhet i hur du presenterar dig själv och skapar en miljö som känns harmonisk och professionell för dina klienter. Här är några viktiga faktorer att tänka på:

1. Ljussättning: Se till att ditt ansikte är belyst på ett harmoniskt och naturligt sätt. Använd gärna en lampa med mjukt ljus placerad framför dig, så att ditt ansikte är tydligt och jämnt belyst. Undvik starka ljuskällor bakom dig, som kan skapa skuggor eller siluetteffekt.
2. Webbkamera: Om din dator har en lågkvalitativ webbkamera bör du investera i en extern webbkamera. En skarp och tydlig bild är avgörande för att klienterna ska känna sig trygga och kunna läsa av dina ansiktsuttryck.
3. Bakgrund: Ha en neutral och harmonisk bakgrund. Undvik skumma eller virtuella bakgrundsbilder som kan “klippa” ditt ansikte eller skapa distraktioner. En verklig bakgrund, som är välordnad och lugn, hjälper till att skapa en trygg och seriös atmosfär.
4. Ljudmiljö: Arbeta i en tyst miljö utan störande bakgrundsljud. Om du använder bakgrundsljudfilter, se till att det inte påverkar din egen röstkvalitet. En extern mikrofon är starkt rekommenderad för att fånga din röst tydligt, särskilt om du ibland viskar eller använder mjuka tonfall, vilket är viktigt i EFT-terapi.
5. Testa tekniken: Innan du börjar dina sessioner, testa din utrustning och inställningar för att säkerställa att ljud och bild fungerar optimalt. När du har hittat rätt inställningar, håll dem konsekventa för att skapa en förutsägbar och trygg upplevelse för klienterna.

Genom att noga förbereda tekniken och miljön visar du respekt för klienternas tid och behov, vilket bidrar till en mer effektiv och meningsfull terapiprocess.

Författaren av texten