Emotioner

I emotionellt fokuserad terapi (EFT) ses emotioner som både orsaken till lidandet i parrelationer och nyckeln till att skapa förändring. Emotioner är mycket mer än bara känsloord; de betraktas som en dynamisk, aktiv process som snabbt utvecklas till handlingar och uppstår från förmedvetna (prekognitiva) uppfattningar om situationers relevans för en persons grundläggande bekymmer och behov. Emotioner är själva motorn i våra anknytningsprocesser. Hur vi bemöter oss själva, tar hjälp från andra och hjälper andra med tunga emotioner såsom skam, rädsla och sorg, är det som skiljer trygg anknytning från otrygg anknytning. I de trygga anknytningsstrategierna finns en öppenhet att både ta hjälp från andra och att hjälpa andra med svåra emotioner, samtidigt som man ser på sig själv och andra med en accepterande och empatisk hållning. När man har erfarenheter av att det inte har varit bra att ha den öppenheten, är det vanligt att utveckla strategier som vi hittar bland de otrygga anknytningsstilarna.

Emotioner är allt annat än primitiva och irrationella responser. De utgör ett informationssystem på hög nivå som integrerar medfödda biologiska och emotionella behov med tidigare erfarenheter, nuvarande uppfattningar av miljön och förväntade mellanmänskliga konsekvenser. Emotioner kan förstås som en stegvis process som utvecklas över olika aspekter av mänskliga erfarenheter och upplevelser.

Vanliga emotioner i mänsklig erfarenhet

Flera grundläggande emotioner är universella för den mänskliga upplevelsen. Dessa emotioner kan identifieras genom liknande mönster av verbala och icke-verbala uttryck. Koppla samman emotionerna på vänster sida med de drivkrafter för handling (handlingstendenser) som varje emotion utlöser på höger sida.

Kärnemotioner	Handlingstendenser
Ilska	Stå på sig, försvara sig.
Glädje	Söka kontakt, engagera sig.
Förvåning/nyfikenhet	Delta, utforska.
Sorgsenhet	Söka stöd, dra sig tillbaka
Skam/avsky	Dölja, exkludera, undvika.
Rädsla/ångest	Fly, frys, ge upp mål, försvar sig.

Att vara sårad är en komplex emotion som innefattar ilska, sorg, rädsla för att förlora sin partner och ofta även skam. För att förstå kärnan i denna smärta behöver man sammanställa och destillera upplevelsen. Detta innebär att undersöka de olika delarna av emotionen: de skapade betydelserna, handlingstendenserna, kroppsliga reaktioner samt de inbäddade längtan och behov som finns där.

Panksepp beskriver en särskild typ av rädsla, kallad “ursprunglig panik”, som väcks vid förlust eller hot om förlust av en betydelsefull person. I nära relationer (tex kärleksrelationen) är rädslan ofta den dominerande känslan. Den fungerar som en grundläggande överlevnadsinstinkt som driver människor att söka närhet och trygghet när de upplever hot om förlust eller social avvisning. Denna rädsla mildras när en trygg anknytningsperson finns tillgänglig för att ge säkerhet och tröst. Utan sociala band riskerar vi att leva i smärta och isolering.

Kärnemotioner och reaktiva emotioner

Kärnemotioner är direkta responser på vad som händer just nu. De är ofta omedvetna och känns i kroppen. När vi är medvetna om våra kärnemotioner hjälper de oss att agera på ett anpassningsbart sätt: Rädsla vid hot får oss att söka säkerhet eller reagera bestämt; smärta och sorg vid förlust får oss att söka tröst och stöd. Men när människor saknar trygga anknytningsband och är i nöd, ersätter de ofta kärnemotioner med ytliga eller reaktiva emotioner. Dessa reaktiva emotioner döljer den ursprungliga känslan i en viss situation. Till exempel kan ilska vid en kränkning döljas av depression eller ångest; fientlighet kan dölja en känsla av skam. Ytlig eller reaktiv ilska eller känslolöshet gör det svårt att komma åt den verkliga kärnemotionen och de behov som hör till. Dessa reaktiva responser ökar den fysiska upphetsningen och negativa bedömningar, och håller personen fast i en rundgång av ineffektiva handlingar.

Emotion som en process

Emotioner kan förstås som en process som utvecklas i en serie av steg, beskrivna av Magda Arnold redan under 1960-talet. Stegen i denna process inkluderar:

• Trigger/signal: En yttre trigger eller signal som kommer från omgivningen. I parterapi brukar detta komma från något specifikt i partnerns sätt att agera. I vissa fall kan det till och med vara en förväntad uppfattning om hur partnern förväntas agera baserat på tidigare erfarenheter.
• Snabb bedömning: En snabb, förmedveten bedömning av en trigger eller signal som involverar limbiska systemet i hjärnan och indikerar en varning för potentiell fara eller hot. Är det bra eller dåligt? Hotfullt eller säkert?
• Kroppslig reaktion: Fysiologisk aktivering som förbereder kroppen att reagera (kamp, flykt eller frysning).
• Meningsskapande: Uppfattningar kring sig själv, den andre och relationen, baserade på tidigare erfarenheter. Detta inkluderar även omvärdering av den initiala snabba bedömningen baserat på triggern eller signalen, och involverar mer kognitiva processer.
• Handlingstendens: Beteenderesponser eller impulser till handling.

Helheten av samspelsmönstret

Sammankopplingen av båda parternas emotionella processer utgör motorn i det negativa samspelsmönster som paret fastnar i. Att skapa medvetenhet hos paret om helheten av loopen är en viktig process i denna fas av parterapin.

Gräva djupare i negativa rundgångar och interaktionella positioner

EFT-terapeuten lyssnar på uttalanden som beskriver partnerns beteenden och uppmärksammar de känsloladdade teman som de använder för att beskriva sin upplevelse. Dessa teman innehåller ofta metaforer eller beskrivande fraser som terapeuten kan använda som ”emotionella handtag” för att få tillgång till och fördjupa upplevelsen. Vanliga fraser som används av tillbakadragande och pådrivande partners lyftes fram under Kartläggning av samspelsmönstret. Terapeuten använder dessa ”handtag” som en ingång till den underliggande upplevelse som är förknippad med dessa uttalanden. I Tango 1 vänder sig terapeuten till nuet och inbjuder partnern att skapa utrymme för att utforska dessa känslomässigt laddade upplevelser. De mellanmänskliga positionerna är en spegling av bådas känslomässiga tillstånd, vilket i sin tur ger mer drivkraft till loopen. Tabell nedan innehåller en lista över möjliga känslomässiga upplevelser som är förknippade med en tillbakadragen eller pådrivarens position.

Tillbakadragare känner sig ofta:	Pådrivare känner sig ofta:
Avvisade Otillräcklig Rädd för att misslyckas Överväldigad Frusen-Paralyserad Rädd-skrämd Inte önskad eller åtrådd Dömd, kritiserad Skam Tomhet	Skårad Ensam Inte önskad Osynlig Isolerad Inte viktig Övergiven Desperat Frånkopplad Nere

När terapeuten speglar det nuvarande ögonblicket med empatiska reflektioner och valideringar, blir partnerna ofta mer medvetna och tillgängliga för att utforska sin underliggande upplevelse. Ett viktigt fokus i stabiliseringen är att samla och fördjupa den emotionella processen.

Att arbeta med emotioner

Att arbeta med emotioner kräver engagemang i den direkta erfarenheten av dessa emotioner. Terapeuten arbetar utifrån hållningen av RISSSSSC och använder enkla, konkreta ord och bilder för att hjälpa personen att fördjupa sin upplevelse, så att emotionerna blir mer levande och specifika. Terapeuten hjälper också klienten att arbeta på ett “säkert avstånd” från sina emotioner, så att de inte blir överväldigade eller avtrubbade.

Genom att hjälpa klienterna att sätta ord på den emotionella processen kan de precisera sina upplevelser, som annars kanske bara hade benämnts med en generell emotionell etikett, såsom frustration eller rädsla. Detta skapar ett sammanhang för emotionens process och öppnar för nya sätt att skapa medvetenhet om, engagera sig i och reglera en emotionell respons. Det är också viktigt att tillsammans med paret skapa ett helikopterperspektiv för att förstå hur bådas emotionella processer påverkar och stressar varandra, vilket leder till ökad reaktivitet. Denna reaktivitet valideras för att skapa trygghet hos båda klienterna, så att de känner sig förstådda och sedda, även om de agerar på ett sätt som i nuvarande stund inte är hälsosamt för dem själva eller den andre. Att bli sedd och hörd i sin reaktivitet öppnar upp för att undersöka kärnemotionerna och dessa emotionella processer. I botten av den emotionella processen finns alltid ett otillfredsställt anknytningsbehov av trygghet med den andre.

Även om terapeuten kan vara medveten om de underliggande kärnemotionerna, arbetar han eller hon med klienterna för att klargöra emotionerna på en ytlig nivå innan de söker efter de underliggande kärnemotionerna. Terapeuten möter varje klient där de befinner sig. Att acceptera och validera den ytliga emotionen är det första steget framåt. Endast gradvis kan en person börja få tillgång till den smärta, rädsla och längtan som ligger bakom de reaktiva, självskyddande responserna.

Det är viktigt att EFT-terapeuten förstår att det inte bara handlar om att omformulera negativa emotioner eller att namnge emotioner för att skapa förändring, även om detta är betydelsefullt i Fas 1 av terapin. Det handlar också om att skapa en ny erfarenhet av emotioner som sedan organiserar nya interaktionella responser, vilket är oerhört viktigt i Fas 2 av terapin.

Källor till texten

Johnson, S. M. (2020). The Practice of Emotionally Focused Couple Therapy : Creating Connection – Third Edition. New York: Routledge.

Johnson, S. M. (2019). Attachment theory in practice : Emotionally Focused Therapy (EFT) with Individuals, Couples, and Families. New York: The Guilford Press.

Furrow, J. L., Johnson, S. M., Bradley, B., Brubacher, L. L., Campbell, L., Kallos-Lilly, V., . . . Woolley, S. R. (2022). Becoming an Emotionally Focused Therapist : the workbook – Second Edition. New York: Routledge.

Brubacher, Lorrie L.. Stepping into Emotionally Focused Therapy: Key Ingredients of Change. Taylor & Francis. Kindle Edition.

Författaren till texten