Anknytningssår – Att läka traumatiska relationsskador i parets relation

Anknytningsteorin beskriver de djupa konsekvenserna av svek, separation och avvisning i våra närmaste relationer. Den extrema känslomässiga smärta som följer av dessa upplevelser, särskilt vid stunder av sårbarhet, kan leda till vad som kallas anknytningssår – trauman som rör själva grunden i en relation. Dessa sår kan uppstå i samband med otrohet, svek eller uteblivet stöd vid kriser, och de desorganiserar ofta relationens trygghet och anknytningsband.

Vad är anknytningssår?

Anknytningssår är specifika relationsskador som uppstår när en partner misslyckas med att vara känslomässigt tillgänglig eller ge stöd vid avgörande ögonblick. Typiska situationer kan inkludera svek vid livskriser som missfall, allvarlig sjukdom eller dödsfall av en nära anhörig. Den sårade partnern känner att deras behov av tröst och trygghet har blivit förkastade, vilket underminerar tilliten till relationen.

Otrohet är en av de vanligare orsakerna till anknytningssår och har en särskilt destruktiv effekt på relationens känslomässiga trygghet. Otrohet innebär inte bara ett svek av lojalitet utan också en förlust av tilliten till att partnern är en säker plats att söka tröst och stöd hos. Den sårade partnern kan uppleva detta svek som ett tecken på sin egen otillräcklighet eller en känsla av att vara oälskad. Uttryck som “Du svek mig,” eller “Jag lovade mig själv att aldrig behöva dig igen,” är vanliga och speglar den djupa smärta och desorientering som sådana händelser medför.

Sådana sår påverkar både synen på den andra partnern och på relationen som helhet. Otroheten kan också ge upphov till trauma-liknande upplevelser med påträngande minnen, känslomässig avstängdhet eller överreaktioner präglade av kamp- eller flyktmekanismer. Dessa upplevelser förstärker ofta den negativa spiralen i relationen, där den sårade partnern har svårt att närma sig sin partner samtidigt som de längtar efter försoning och trygghet.

Anknytningssår i parterapi

Under första fasen av parterapin kan anknytningssår ofta komma fram, särskilt i samband med nyligen inträffade kriser som otrohet. Här hjälper terapeuten paret att identifiera och förstå skadan i kontexten av deras gemensamma historia och negativa interaktionsmönster. Ett viktigt fokus i denna fas är att arbeta med omformuleringar, där terapeuten hjälper paret att omtolka och förstå den negativa cykeln som driver deras relation. Genom att skifta från att se den andra som fienden till att betrakta cykeln som problemet, kan paret börja se sina beteenden som uttryck för underliggande anknytningsbehov snarare än illvilja.

Dessa omformuleringar hjälper också den sårade partnern att sätta ord på sin smärta och koppla den till anknytningsrelaterade känslor som rädsla och längtan. Samtidigt ges den kränkande partnern möjlighet att förstå hur deras handlingar har påverkat relationens trygghet och partnerns känslomässiga upplevelse. Detta steg är avgörande för att skapa en plattform av förståelse och medkänsla som möjliggör vidare arbete.

I terapins andra fas, när paret har byggt en grund av ökad säkerhet och ansvarstagande, börjar det verkliga läkandet av anknytningssåret. Terapeuten främjar en process av förlåtelse och försoning som återställer tilliten och möjliggör djupare emotionell återkoppling. Genom att fortsatt arbeta med anknytningsperspektivet och främja öppna samtal kan paret börja reparera det skadade bandet och återfå en känsla av trygghet i relationen.

Hur läker man ett anknytningssår?

Processen för att läka anknytningssår i EFT följer Attachment Injury Resolution Model (AIRM), en modell som hjälper par att förstå, bearbeta och reparera anknytningsskador. Modellen omfattar följande åtta steg:

Fas 1:

1. Identifiera och beskriva skadan. Den sårade partnern beskriver händelsen som orsakade sveket eller traumat, inklusive dess känslomässiga och relationella påverkan. Den kränkande partnern kan inledningsvis tona ner, förneka eller försvara sig mot skadans betydelse.
2. Utforska anknytningens betydelse. Den sårade partnern börjar koppla skadan till sina anknytningsbehov och känslor av förlust eller otrygghet. Den kränkande partnern börjar successivt förstå skadans betydelse och hur det påverkar relationens trygghet.

Fas 2:

3. Håll kontakt med smärtan. Den sårade partnern formulerar sina rädslor och känslor mer öppet, samtidigt som terapeuten hjälper dem att hålla kontakt med dessa upplevelser utan att bli överväldigade. Den kränkande partnern uppmuntras att vara närvarande och känslomässigt engagerad.
4. Börja ta ansvar för skadan. Den kränkande partnern börjar förstå sin roll i händelsen och tar steg mot att erkänna och ta ansvar. Detta inkluderar att acceptera hur deras handlingar har påverkat relationen och partnerns känslomässiga trygghet.
5. Dela skadans påverkan. Den sårade partnern tar försiktiga steg mot att dela sin sårbarhet och uttrycker sin sorg över den förlorade tilliten. De formulerar hur sveket har påverkat deras syn på relationen och partnern.
6. Ta ansvar och visa ånger. Den kränkande partnern tar fullt ansvar för sin del av händelsen, uttrycker genuin ånger och erkänner den sårade partnerns smärta. Detta är ett avgörande steg för att börja bygga om förtroendet.
7. Be om och ta emot tröst. Den sårade partnern vågar be om den omsorg och tröst som saknades vid tidpunkten för skadan. Detta är en sårbar handling som kräver mod och förtroende för att partnern nu kan möta deras behov.
8. Omsorgsfullt svara på sårbarhet. Den kränkande partnern svarar på ett känslomässigt närvarande och stödjande sätt som fungerar som en motvikt till det ursprungliga sveket. Detta hjälper till att återupprätta tilliten och skapar en ny grund för trygg anknytning i relationen.

Ett exempel från terapirummet

Efter flera års kamp med otrohet kom Anna och Erik till terapin. Anna, som blivit sårad av Eriks affär, uttryckte hur sveket hade fått henne att känna sig osynlig och oälskad. Hon sa: “Det kändes som om min smärta inte spelade någon roll för dig.” Erik, som tidigare försvarat sina handlingar, började förstå djupet i Annas smärta och svarade: “Jag ser nu hur mycket jag skadade dig, och jag är så ledsen för vad jag gjorde.”

Under processen vågade Anna be om den tröst hon längtat efter: “Jag behöver veta att du finns där för mig nu, att jag kan lita på dig.” Erik svarade genom att bekräfta hennes behov och möte henne med närvaro och tillgänglig. Detta möte blev en vändpunkt som återställde en del av deras förlorade förtroende.

Källor

Johnson, S. M. (2020). The Practice of Emotionally Focused Couple Therapy : Creating Connection – Third Edition. New York: Routledge.

Furrow, J. L., Johnson, S. M., Bradley, B., Brubacher, L. L., Campbell, L., Kallos-Lilly, V., . . . Woolley, S. R. (2022). Becoming an Emotionally Focused Therapist : the workbook – Second Edition. New York: Routledge.

Skribenten