Kulturkrisen i västvärlden på 1960- och 1970-talen ledde fram till en tredje riktning inom psykologin och psykoterapin. Det var ett alternativ till behaviorism (som ligger till grunden för KBT idag) och psykoanalys (ursprunget till PDT terapierna). Det kom att kallas Humanistisk psykoterapi eller Experientiell psykoterapi.
Humanistiska värderingar började göra sig gällande på 60 och 70 talet. Protester mot den urbanisering och industrialisering i västvärlden, som ledde till miljöförstöring och rovdrift på naturen. Detta satte en prägel på och influerade idéutvecklingen inom de humanistiska psykoterapierna.
Andra inslag som fick stor betydelse många av de amerikanska terapeuter som utvecklade de humanistiska terapien var de kontakter som fått med zenbuddhism och taoism i Japan, med meditationsmetoder från Indien och Japan. Men även europeisk existentialism fick stark påverkan på terapierna. Begrepp som det fria valet som leder till människans ångest och den fenomenologiska metoden fick stark påverkan på det Experientiell psykoterapifältet.
Betoning på personlig utveckling och känslor
Anhängare av humanistisk psykoterapi betraktar självförverkligande och personlig utveckling som en viktig angelägenhet för psykologisk teori och praktik. Tilltron till den enskilda människans resurser att utvecklas av egen kraft gör att man söker åstadkomma ett ”tillåtande klimat” genom att praktisera en accepterande hållning).
Det har också funnits en främjande av känslor i sig. Ibland på ett utlevande sätt. Men man har inte sett känslor i sig som ett problem som skulle hanteras så som det kunde vara i andra psykoterapeutiska inriktningar under 1900 talet. Utan känslor var något som vi kunde lära av om vi lyssnade på dom och ett sätt att vara levande. Tron på att arbeta igenom känslor som rädsla istället för att hantera dom ansågs som mer önskvärt och framgångsrikt för människans psykologiska hälsa.
Inom den humanistisk terapin betonas det friska i människan och det finns en stark kritik av psykiatriska diagnoser som är vanligt förekommande inom psykoterapeutisk behandling. Dessa anses begränsa behandlingen då terapeuten inte anses kunna se hela människan utan bara förhåller sig personen som en diagnos.
Erfarenhet och känslor
Mer och mer minska betydelsen av utlevelse av känslor som kunde finnas i terapiförspråkare tankar kring mänsklig hälsa. Istället kom idéerna att känslor är vårt sätt att erfara och uppleva världen. Det är i möte och erfarenheten av oss själva och vår omvärld som vi blir till. Det levda erfarenheten är en känslomässig upplevelse. Så känslor finns där som en överlevnadsförmåga för människan. Känslor är människans sätt att tolka och ta in världen på. Hur vi förhåller oss och kommunicerar med våra medmänniskor bygger känslomässiga signaler som vi skickar med våra röstlägen, ansiktsuttryck, kroppsspråk och ordval. När dessa erfarenheter av mötet av andra är sårande, farliga och traumatiska för oss kan det leda till starka erfarenheter som kan hindra oss från att leva ett fullgott liv vilket kan leda till psykisk ohälsa.
I terapin är en persons direktupplevelse av sig själv och sin situation är utgångspunkten för en av terapeuten underlättad förändringsprocess som går mot ökad upplevelse av sammanhang i tillvaron och i personens sätt att tänka, känna och sträva.
I och med förflyttning från känsloutlevelse till den känslomässiga erfarenheten kring psykologisk förändring började mer och mer termen Experientiell användas som har med den engelska ordet experience på svenska erfarenhet.
Vem skriver egentligen den här texten? Jo jag Jens Mebius som har en online mottagning för emotionellt fokuserad terapi.
Kända företrädare och terapiformer
Abraham Maslow (1908-1970) är kanske den mest kända personen som tidigt var förespråkare för Humanistisk psykologi. Maslow menade att det fanns en behovstrappa för människan där grundläggande behov som fysiska trygghet ligger lägre ner på trappan(mat, vatten, sömn), därefter psykologisk trygghet som att tillhöra en familj och kärlek osv där människan tillslut kan ta hand om sitt behov av självförverkligande.
År 1962 bildades Association for Humanistic Psychology och 1971 fick det amerikanska psykologförbundet, APA, en särskild avdelning för humanistisk psykologi: Division 32: Society for Humanistic Psychology.
Vid tidpunkten för Maslows död grundades International Association for Humanistic Psychology.
Det kom därefter många framträdande terapeuter och psykologer inom fältet för att nämna några Andreas Angyal (1902-1960), Roberto Assagioli (1888-1974), Charlotte Bühler (1893-1974), Viktor Frankl (1905-1997), Kurt Goldstein (1878-1965), Douglas McGregor (1906-1964), Rollo May (1909-1994), Henry Murray (1893-1988).
Två namn och inriktningar som är värda att nämna för dess betydelse för EFT är är framförallt Carl Rogers (1902-1987) med sin klientfokuserade terapi och Fritz Perls (1893 – 1970) med Gestaltterapi.
I dag i modern humanistisk psykoterapi kan nämnas Sue Johnson och Les Greenberg som har utvecklat terapier som för den humanistiska psykoterapin vidare.